Hellre vård än vårdval för pengarna
Annette Ternstedt och Jan Alexandersson: Hellre vård än vårdval för pengarna
M kritiserar Vänsterpartiet i en debattartikel i TTELA den 13 januari. De hävdar felaktigt att vi motsätter oss valfriheten i primärsjukvården. Läs våra regionpolitikers svar här.
Liknande debatt har förekommit i andra tidningar i regionen, så också i ST-tidningen. En av våra medlemmar svarade så här:
Moderat naivitet:
I sitt inlägg i ST-tidningen tisdag den 5 januari så skriver moderaterna Martin Andréasson och Annika Tännström om hur bra det ska bli med det fria vårdvalet och anklagar oss i Vänsterpartiet för att värna system snarare än patienter. Det är intressant att höra det från företrädare från ett parti som i riksdagen driver igenom lagar som tvingar på landsting runt om i landet sin politik, utan möjlighet till att ta regionala & politiska hänsyn.
Med sina ideologiska skyddslappar så väljer de att bortse från att en av de stora utmaningarna för sjukvårdspolitiken är att just skapa stabila och rättvisa system för oss alla när vi behöver det.
Med pukor och trumpeter har så det fria vårdvalet lanserats här i Västra Götaland. Det hela började gälla från 1 oktober. Av dessa är ca 100 nya, privata. De allra flesta i stor-Göteborg. Det är inte konstigt, av två anledningar. Dels är det i Göteborg som primärvården fungerar som sämst, dels så söker sig privata alternativ alltid till storstäderna, oavsett vad det gäller för verksamhet. Om hälso- och sjukvård är en vara som ska fördelas enligt marknadsmässiga principer, som i vårdvalssystemet, så kommer etableringar alltid att ske där det lönar sig bäst. Intresset från medborgarna går att beskriva som måttligt (de allra flesta av oss har valt att stanna där vi var) och störst där det fungerat sämst, naturligt nog.
Vänsterpartiet har i regionstyrelsen som enda parti röstat emot förslaget bland annat med motiveringen: ”sjukvården inte passar för ett kundvalssystem och att patienter inte är kunder på en marknad”.
Andra funderingar man kan ha är huruvida det egentligen är intressant för oss som patienter att välja vårdcentral. Fungerande vård med rimlig tillgänglighet och kontinuerlig kontakt är det viktigaste för de flesta. Redan sedan tidigare hade man rätt till att byta läkare om kemin inte fungerade. Som Stenungsundsbor har vi ju sedan lång tid en fungerande vård med god tillgänglighet, nu också närmare för oss i de södra kommundelarna.
Det stora dilemmat, bortsett från rent ideologiska – som frågor kring det förebyggande arbetet och långsiktigheten – när en sådan här reform sjösätts är det dock extremt liten debatt kring. Jag pratar om bristen på läkare och annan personal… Det finns en begränsad pott av läkare att gräva från, såväl läkare som i dag jobbar inom vården med annat, men även de som jobbar utomlands. Samtidigt så finns det redan i dag ett EXTREMT stort underskott på allmänläkare. Om vi tar ett av Sveriges (befolkningsmässigt) minsta landsting, Västerbotten, så finns det redan i dag ett underskott. Det finns i dagsläget (2007) runt 70 vakanta specialisttjänster, värst är det inom psykiatri och primärvård. Försökt hitta nyare siffror, enligt Västerbottens-kuriren så är det i februari 2009 ca 200 vakanta tjänster i hela norra sjukvårdsregionen.
Jag var ledamot av landstingsfullmäktige i nio år (1998-2007) och problemen kring läkarbristen var något vi fick känna av in på bara skinnet. Läkare som ”erbjöd” sig att starta privata vårdcentraler, om bara ersättningen var den rätta. Dessa läkare kunde inte tänka sig att söka tjänsterna inom landstinget. Svårigheterna att rekrytera trissade upp löner och förmåner till helt orimliga nivåer, även för nyutexaminerade läkare. Alternativet var/är ännu dyrare (och kvalitetsmässigt sämre) stafettläkare.
Vad är då problemet? Det är väl jättebra om det blir fler läkare i Göteborg om det nu är sådana problem? Ja, visst. MEN det finns ju inte fler läkare i Sverige! Om det blir fler läkare i Göteborg måste det bli färre läkare någon annanstans. Förmodligen i Västerbotten, Dalsland och liknande ställen. En förstärkning av läkarbristen skulle dessutom vara starkt kostnadsdrivande, eftersom läkarna ytterligare stärker sin position på arbetsmarknaden. Många arbetsgivare, få läkare… Det verkar som att man inte ser eller vill förstå att det inte går att trolla fram läkare ur en hatt. De har en lång utbildning vilket gör att en enkel ”tillgång och efterfrågan” formel på antalet läkare inte helt enkelt låter sig göras.
Jag är allvarligt oroad för utvecklingen när det gäller den svenska sjukvården. En hälso- och sjukvård med allt fler privata inslag som etablerar sig där det lönar sig bäst leder till mer vård och fler läkare till rika och friska patienter och mindre vård och färre läkare till sjuka och fattiga. Det är en bakvänd politik! Ser också en risk i att det hela kommer att leda till en bristande helhetssyn och försämrat folkhälsoarbete. Hoppas jag har fel!
Mikael Wallgren, Smundstorp
( f.d. landstingspolitiker (v) i Västerbottens läns landsting)